av Jonas Wikborg
Drottning Christinas schakt i Sala silvergruva. Foto: Jonas Wikborg.
Sala silvergruva
I Sala bröts det silver redan i slutet av medeltiden. Flera ton rent silver om året producerades under flera århundraden fram tills verksamheten lades ned år 1908. Därefter har viss brytning återupptagits under kortare perioder, bland annat under andra världskriget.
Så här kan en gruvarbetare i Sala ha varit klädd och utrustad i slutet av 1600-talet (OBS till höger). Fyllhammare och fyllfat var av samma modeller som dagens arkeologer använder sig av. Foto: Leif Berggren.
Fynd av en gammal rälsbana
Under de första dagarna i december 2021 har Jonas från SAU samt Leif Berggren från Berggrens byggnadsvård övervakat schaktningar inom gruvområdet vid Sala silvergruva i samband med saneringsarbeten. På äldre kartor finns någon form av rälsbana inritad strax intill drottning Christinas schakt. På drygt 1,5 meters djup påträffades bevarade träsyllar med kvarsittande järnspikar som hållit fast rälsen. Uppenbarligen har rälsen tagits bort efter att man slutat använda banan.
Den gamla rälsen hade legat på träsyllar i botten av ett drygt 1,5 meter djupt schakt med kallmurade väggar. Foto: Jonas Wikborg.
Konstruktionens ålder
Enligt ett brev daterat år 1817, som Leif hittat i arkiven, byggdes den flera hundra meter långa banan år 1816 till en kostnad som i dagens penningvärde motsvarar ca 3 miljoner kronor. Träsyllarna är av två typer, där den ena var mer välbevarad och antas ha tillkommit i samband med senare reparationer och förstärkningar. Banan kan i kartmaterialet spåras fram till 1891 då användningen verkar ha upphört.
Funktion
Banans användes till att frakta bort icke malmförande stenmaterial som plockats upp från gruvan. I ett intilliggande så kallat skrädhus stod arbetare och slog sönder stenmaterialet i mindre bitar och sorterade ut malmförande material. Resterande kördes ut från skrädhuset på skottkärror som tippades ned i små gruvvagnar som rullades på rälsbanan för hand.
Enligt det ovan nämnda brevet skulle investeringen vara intjänad på 8 år eftersom den kunde skötas av en gammal gubbe och en ung pojke, vilket blev billigare än att låta en medelålders kusk med hästar sköta transporten. Banan hade en lätt nedförslutning så att de fullastade vagnarna skulle vara lättare att rulla iväg till avstjälpningshögarna i utkanten av gruvområdet.
Banan passerade strax utanför det så kallade skrädhuset. Inne i byggnaden sorterades icke malmförande stenmaterial bort och kördes ut i skottkärror som bekvämt kunde tippas ned i gruvvagnarna som stod på rälsen nedanför i schaktet. Foto: Jonas Wikborg.